fredag.nu
Jag hinner inte med allt och får därför panik. Vill att det ska bli en perfekt fredagskväll. Vill att Roxanna ska känna sig välkommen, och att hon gillar mina kompisar. Hoppas att det går bra att med att hämta tvn från källaren och koppla den så vi kan se på någon film, att maten blir god, att kladdkaka blir perfekt kladdig. Att det ska vara mysig kväll och att föräldrarna ska försöka inte störa, inte prata och helst att de går någonstans. Jag är så nervös att jag ska inte somna. Sen till det så har jag ont i mage, 50 olästa sidor i svenska boken, massa svar till skriva från svenska läxan, lilla redovisning imorgon med ny kompis Nina, som samtidigt är så vacker och snäll att det finns bara fyra personen i hela världen som är som hon ( min käraste vän Milenka,
Antonia och Janine, och Nico). I stället för att somna ska jag dricka lite favorit juice, skriva lite kläd om varför ska jag få stipendium, och kanske förberedda någonting till redovisning. Måste städa lite till också. Imorgon ska jag diska, dammsuga och tvätta golv.
Idag pratade vi om Kina i klassen. Jag vill åka dit nu. Såg bilderna. Det är finaste landet som fast den aldrig sett solen som sken, är den fin och mysig ändå. Har hittat massa bilder men sparat de på Ninas inloggning i skolan. Får se om jag addar det sen.
edit. här kommer fina Kina bilderna
visst är det något fint i de?
.
Jag överlevde den hemska dagen. Gjorde en att göra lista, bestämmde massa saker. När måndagen kom så var det massa andra och göra och tänka på så jag glömmde om allt, bara hade mycket ont i mage istället. Idag fick jag det finaste majlet från
Janine. Hon använde så fina ord, och jag blev så glad att jag grät efter när jag läst den. Måste plugga till provet nu. Har min stora kopp med chaite med honung och filt nära så det är bara att kunskap går rakt in i hjärnan. Imorgon blir det roligt. Ska träffa Charlotte och Fanny, sen jobba och sen har jag tal på möte. Det blir spännande!
depresja dzien pierwszy
Idag är värsta dag i mitt liv. Jag känner mig som om jag vill dö nu. Jag varit med om situationer då jag kune dö några gånger faktiskt, och aldrig ville jag dö, jag grat att leva. Kämpat för det. Och nu är väldigt tvärtom. Först bryr ingen sig om att jag åker hem själv eller inte, 'ingen fara du bor ju bara i skärholmen'-liksom, utan att man gör så utan ord, man bara vänder sig om och går till bilen. Sen läser jag att hon som jag hjälpte igår, tackar någon kompis, som hon var med idag, att hon är världens bästaste och att hon kan tro på henne alltid för hon alltid är bredvid. Tack för en örfil, känns det som. Sen de tre ord i sms som slutade allting, jag förstod att jag måste sluta drömma, och då börja det rinna. Gick hela vägen och grät och grät och grät. Jag vill inte bli själv här längre. Jag vill tillbaka till Polen till min vän. Hon är enda jag har i hela världen. Min mage gör ont som ingen värktablett kan hjälpa till, och jag redan vet att den här veckan kommer inte blir bra, för den kommer inte börja bra.
decepción hoy
Thins are easy, when you're big in japan.
Men det är inte lätt för mig, här, idag. Jag ska sluta med festande från denna helg, istället för att ha roligt så är folk arga på mig. Varför? Att jag hjälpte, och ville ha kul? Ja. Ska hjälpa hemma nu, så kanske jag kan åka till Grönan med 'coola' människor, och promenera. Har ingen lust och åka någonting, inga pengar och ingen humör till det. Efter jag har hjälpt så ska jag göra present åt mina kompisar som har sitt första bröllopsdag idag.
viernes
Vaknade med samma ont i mage och huvudvärk som jag hade igår. Gjorde min favorit jordgubbste med honung och pizza med feta, tomat och basilika till frukost. Sedan hittade jag min älskade polsk låt( som jag visade förrut) på spotify, och blev glad. Nu håller jag på med att städa och damnsuga i mitt rum. Jag är på bättre humör, och på kvällen ska jag träffa med tjejer så blir det ännu bättre. Vi kanske ska på koncert i gröna lund, eller ha mysigt tilsammans. Om jag hinner så ska jag baka någonting.
Jag vill bli
small.
*
jag mår inte alls bra... jag är trött, jag har ont i hela kroppen, jag vet intr vad jag har för känslor,jag är ledsen .
..
Söndagen var mycket speciellt. Det är jätte stressigt upplevelse att kunna berätta sina erfarenheter för ungefär en och en halv tusen människor. Jag kännde hur snabbt mitt hjärta slog, och liksom hörde det i mina öron och i mitt huvud. När jag gick ut på scenen så blev jag mycket lugn som om det var bara en övning. Jag ville att det går bra och att andra ska bli glada av det som jag säger. Det var många som sa, smsade, och skrivit efter att de tyckte om det jag berättade. Jag tycker att alla borde tro att det inte bara våran kraft som gäller, och att de anstränger sig i såna sker som är extra viktigt nu. Jag är så glad att jag har så fina vänner. Och jag kan säga det att jag verkligen tackar Gud för att jag har de. Att bli vän med någon kräver det mycket känslor. Man måste kunna förlåta och säga förlåt. Man måste lyssna, och känna att man kan prata med den andra. Det kräver tålamod och mycket kärlek. Det går inte att en älskar sig själv. När man är vän måste man älska den andra mer än sig själv. Ibland kanske det funkar att en självisk person har vänner, men det funkar inte på längre tid och sånt vänskåp måste ibland slutas tyvärr. Så klart den självisk ska inte se sitt fel i situationen då. Och det kan kännäs tomt och konstigt att sluta prata med någon som man älskade som in syster/broder. Men det bara är så. Godnatt.
domingo
Jag overlevde söndagen. Träffade många vänner och haft jätte mysigt. Gick och la mig vid 21, för jag var jätte trött. Idag skriver jag reportage om 1700-talets Stockholm, lyssnar på den här polska låten och är lite förkyld, med hopp att går över snartsnart.
I Stockholm under 1700-talet fanns det enormt mycket krogar, jämfört med att det var bara 70 tusen invånare, och det var typ jätte smutsigt överallt. Man tvätte sig inte, och jag vill verkligen inte tänka hur lukten varit. Jag ska hålla på med reportagen tills på fredag så jag ska kunna mycket mer om Stockholm under 1700-talet. Det är lite interesant tycker jag!
Nu ska jag jobba med konferens-uppgiften, berättar mer om gårdagen sen...
tres de septiembre
Tredje septemer. Nu blir det höst, kyllan, regn och allt . Jag älskar höst i Polen. Den kallas för Polens guldiga höst. Det är så fint där då. Hoppas mina älskade vänner ska få ha det i alla fall, för det blir inte fint här tror jag. Jag gick ut igår på kvällen och promenerade på söder, och det var så kallt, trots att jag hade på mig typ alla mina tröjor, så frös jag ihjäl. Igår var en bra dag för mig. Jag har planerat mycket, från morgonen tills på kvällen. Och nästan allt har jag klarat. Som jag berättade det var skönt med promenad på söder. Lite synd att jag gick själv, jag gillar inte ensamheten, men jag hade tid för mig att tänka på saker då. På kvällen, hemma satt jag och tänkte på hur jag ska göra om i mitt rum, och jag har massa jätte bra ideer. Nu gäller det att spara pengar och renovera.
Jag vill börja nu, men samtidigt så vill jag göra allt på en gång. Köpa, sälja, städa, kasta, måla om, tapetiera, tapiciera. Mycket blir det. Målet är att klara det tills året är slut. Och sen blir det bara fint.
