Jag älskar att vara i Göteborg, samtidigt som jag hatar den staden och vädret och allt.

 

 

Det är fint stad, alla fina kvarter, kanalen, hela historien, alla mysiga ställe och alla kranar. Men samtidigt som jag är tacksam att jag kan bo här för att det är mysigt och fint och jag kan växa upp här och lära mig massor om livet,

 

så vill jag krypa i sängen och vakna i Stockholm, runt alla mina nära och allt jag känner till. Jag vill känna igen folk, alla gatuhörn, tunnelbaneröst, min söder,min underbara lilla café på söder och jag vill bara må bra.  

 

Här är jag ledsen jämt: för lite jobb, för mycket jobb, egen lägenhet, vädret, människor som sårar mig, människor som känner mig men vill helst inte erkänna det, andra som säger att de tar mig på allvar men visar något annat med hur de beter sig mot mig och allt det dära att känna sig ensam.

 

 Fast det finns massor av folk, så känner jag att ibland är jag helt ensam. 

 

Just nu är jag i en sådan period då jag inte vet vad jag ska göra med mitt liv. Jag har jobb men känns som jag inte alls har jobb-12 timmar i veckan,tre veckor i en månad - vad är det? Vet faktiskt inte om det går att leva för det, får se.. Jag vill ha en riktigt jobb men egentligen vet jag inte vad jag vill göra alls. Något med folk? Med resor? Eller bara ett jobb. Ingen blekaste aning. 

 

 

 

i tre ord kan jag sammanfatta: jag är olycklig.

 

 

det kan ha med hansomjagvillhelstglömma att göra, men inte säkert.

 

 

 

 

 

 

 

forstättningen kommer... 

M.