¿cómo me

Jag har inte skrivit något i fyra dagar. Kunde inte komma på ord, fastän jag hade miloner tankar i huvudet. Jag tänkte mest på mig själv. Hur jag var när jag var liten, vad var viktigt för mig då, vad hade jag för planer. Jag tänkt vilka personer jag umgåts med, och hur jag var själv. Och det är så svårt och beskriva.

Jag var en busig unge, som en liten pojke, sprang, ramlade runt,åkte rollerblades, var här och där samtidigt, trodde att vinden blåser mer när jag pratar med den medan jag gungar med huvudet neråt. Trodde att man har två magsäck och den som är till godis var alltid större. Hatade riskakor och kaffe. Har skrivit mina känslor på insidan av min klädskåp över sängen. Haft typ hundra hamstrar, och grät lika mycket varje gång en hamster dog. Drömde om att ha egen häst,cyklade  en och halv mil till stallet när jag fick ta hand om en häst. Bestämde att bli florist eller att ha egen hotell när jag blir stor. Älskade att skriva brev. Samlade på vykort. Älskade att spela volleyboll fast var sämst på det. Hade bästaste grannar i huset. Hade en kompis som svikit mig så många gånger jag förlät henne. Var kär i en och samma pojke i 7år efter en klasutflykt då vi satt tillsammans och han tyckte jag var fin. Bröt ben så många gånger att du kommer inte tro på det, sju gånger tror jag, kanske åtta till och med. Dog nästan under en operation på min blindtarm, första vår dag år tvåtusenett. Eller på idrotten när jag ramlade och slog bakhuvudet. Varit sämst på tyska och matte men bäst på idrott och kemi. Har färgat hår tusen gånger och alla trodde jag blir utan hår. Åkte skridskor på gatan. Badade i parken, där man absolut inte får göra det. Trodde att jag aldrig blir årton år.

Flyttade till ett främmande land, och var jätte glad för det. Lärde mig att baka. Att åka snowboard och att inte sova på nätterna. Men vet förtfarande inte hur jag är som människa. Kanske at jag blir aldrig nöjd med mig själv, jag har svårt att tro på komplimanger, och är mest olycklig.

Jag vill bli mogen nu, men det är ingenting man kan lära sig att bli.
Har jätte fina kompisar i Sverige, är så glad att jag känner de, och jag kan lära mig så mycket av de.
Det är fint.

Kommentarer
Postat av: janine

Du skriver så fint! Det är helt sjukt att svenska är ditt tredje? Fjärde språk? Och att du ändå kan uttrycka dig minst lika bra som en svenne-banan :)



Nu fick jag reda på massor mer nytt om dig som jag inte visste.

Du är fantastisk. Puss

2011-01-09 @ 22:50:37
URL: http://antoniajanine.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0